FIGHT UNTIL THE VERY END

Känner mig trött ikväll och samtidigt som den mest ensamma människan i hela världen.
Det är så svårt att sätta ord på hur jobbig en längtan kan vara, alla tror att de förstår men det finns ingen där ute som faktiskt riktigt vet för än man är utsatt för just den längtan.
ofta så är det ju så med det mesta .. folk tror att de vet allting när de egentligen inte vet någonting alls, de vet hur man känner och de vet vad man gjort utan att man ens ibland själv vet vad man har gjort. Det kan störa mig något så fruktansvärt för det finns ingen som vet lika mycket om mig själv som jag gör och jag gör det jag känner för och jag står på mina ben och kämpar för det jag tycker är värt att kämpa för.

ibland är det skönt med babbel som inte makes any sense.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0